Begynnande sprickor? “Vår lilla grupp måste hålla ihop”

– Just nu går vi som bransch bakåt. Fortsatt framgång kommer i varje fall inte utan hårt arbete! Och nya egna dikeskörningar har vi som bransch inte råd med.
Det menar kycklinguppfödaren Henning Trozelli i denna intervju där han ger sin syn på branschens nuläge och branschens utmaningar inför framtiden.

2019 går mot sitt slut. Hur sammanfattar du det gånga året för branschen som helhet och i synnerhet för er kycklinguppfödare?
– Lantbruksåret 2019 blev i sin helhet ett mycket bra år. Många fick regn och rekordskördar. Ladorna är fyllda som man sade förr. Vad gäller själva kycklingbranschen tycker jag att 2019 blev ett ansträngt år. Det positiva är att det går bra för slakterierna. Konsumenterna köper kyckling, vilket de också ska göra, med tanke på alla fördelar som svensk gårds-kyckling erbjuder.
– Kycklingbranschen befinner sig under luppen vilket också är som det ska vara. Vi kycklingbönder är stolta över vår uppfödning och har inget att dölja. Men det vore hyckleri om jag inte sade att man blir trött ända in i själen när man läser alla dessa vinklade artiklar och oseriösa annonskampanjer mot vår bransch, för att inte tala om de besök som vissa har fått från djurterrorister. Här går det fruktansvärt fel. Ovanpå detta kan man också kons-tatera att 2019 blev starten för en ny och mörkare tid för kycklingbönderna.

 Kan du utveckla problematiken något och de utmaningar som branschen står inför?
– Vi har många utmaningar framför oss. Den största för hela branschen är nog att konsumenten fjärmar sig mer och mer från det som är naturligt för oss. Nämligen liv och död. Vi behöver utbilda konsumenterna smartare för det här problemet är växande med varje generation. Vi har en fantastisk djurvälfärd men det är inte alla som håller med om det för de förstår inte. För att spetsa till det lite, vi designar  stallar för att tillfredställa McDonalds kunder istället för att optimera tillvaron för våra kycklingar. Hur fel kan det bli?
 – Slakterierna i Sverige går nästan på sin kapacitet, vilket är bra, men det innebär också att de inte kan ta marknadsandelar utanför sitt eget segment ”svensk kyckling.” Jag skulle gärna se att vi hämtar hem fler kilon ifrån det importerade segmentet. Istället ligger slakterierna och småkrigar lite grann sinsemellan i svensksegmentet, för det är allt som de har kapacitet till men det för inte den svenska kycklingbranschen framåt.
 – Dessutom har vi för första gången en överkapacitet på uppfödningsytor. Det var ett medvetet val från minst ett slakteri och de uppfödare som valde att följa den rekommendationen. Det ger störningar i produktionskedjan i form av längre uppehåll. Tomma stallar kostar pengar. Det blir dessutom svårt för uppfödarna att effektivisera och jaga kostnader ur sitt segment. Vi får en dyrare kyckling som följd.
– Sammanfattningsvis vågar jag påstå att vi som bransch just nu snarare går bakåt än framåt.

Hur tycker du att samarbetet med slakteriledet fungerar?
– Det varierar naturligtvis från slakteri till slakteri men jag är övertygad om att samarbetet som sådant är bra. Däremot ser vi som jag indikerade innan en riktning i det ekonomiska samarbetet som inte har funnits tidigare. Klimatet har hårdnat betydligt vilket jag tycker är mycket onödigt. Det finns ingen som helst anledning för den nya attityden. I vår lilla och tighta grupp ska vi inte behöva ha det så.
 
Det nya året står för dörren. Vilka förhoppningar och önskemål har du om du blickar mot 2020 och de kommande decenniet på 2020-talet?
– Det absolut största önskemålet är: Inga fler dikeskörningar. Vi har en relativt lång produktionskedja där alla måste sätta dit sin egen kvalitetsstämpel. Om vi klarar detta har vi gjort något väldigt bra för branschen för då har vi lagt allt krut på att sälja kyckling istället för att försvara kyckling.
 
Klarar svensk kycklingproduktion konkurrenskraften på sikt? Vad krävs?
– Det politiskt korrekta svaret när man blir intervjuad av Fjäderfäs emminenta reporter är naturligtvis ”ja”.
– Men det kommer inte att gå av sig själv. Att bara lunka vidare med en svensk flagga i handen är inte lösningen. Nytänkande måste till. Vår kyckling är dyrare att ta fram. Inte för att vi är latare eller inef-fektivare än våra utländska kollegor men våra ramar och förordningar är annorlunda.  Samtidigt urholkas våra mervärden. Den svenska salmonellafria kycklingen är det ingen som bryr sig om längre. Den ska bara finnas där. Antibiotikafri kyckling erbjuds i varje gatuhörn och den som flygs in är lustig nog billigare.
– Vår djurvälfärd måste bli, om möjligt, ännu bättre. För djurens bästa. Just nu är klimatet och rädda planeten den stora grejen. Nej, jag är inte klimatförnekare, bara cynisk för det finns väl inte en asfalts-kokare, kommun  eller bank som inte har hoppat på det här tåget? För att synas.
– Jag tror inte på att vi ska rädda planeten genom att äta mer kyckling men jag tror stenhårt på att vi måste lyfta fram bonden starkare. Den enskilda kycklingbonden som bor i närheten av sina konsumenter. Till skillnad från de flesta andra är vi faktiskt planetskötare på riktigt. Har alltid varit och kommer alltid att förbli. Vi snackar inte om det, vi bara gör det för det ligger i våra gener.
 
Vad anser du vara det viktigaste som branschen bör göra för att må bra under de närmaste åren?
– Vi har alltid levt i en slags plansocialism vilket för många är ett fult ord så kalla det hellre att vi har levt i symbios mellan de olika leden i kedjan. Den modellen har fungerat utmärkt under alla år därför att alla i kedjan har förstått att vi är beroende av varandra. Därför har vi varit en mycket framgångsrik bransch om vi jämför med andra grenar inom lantbruket. Många önskar att de kan kopiera oss. Tyvärr börjar den här modellen nu att spricka hos oss. Dessa sprickor behöver vi täppa igen. I vår lilla grupp ska vi hålla ihop, se till att alla tjänar tillräckligt med pengar så att vi kan återinvestera för framtiden.
 
Vad har du lärt dig själv och vilka slutsatser drar du, utifrån dina och din familjs erfarenheter sedan ni byggde och utökade er kycklinguppfödning hemma på Björnsnäs gård för några år sedan?
– Jag kom in relativt sent i kycklingbranschen under mitt verksamma yrkesliv och trodde att jag hade sett det mesta. Så det här med kycklinguppfödning skulle väl greja sig lite snabbt men oj vad fel jag hade. Om du jämför oss med andra affärsområden så är det här enligt min åsikt en svår bransch. Det går snabbt och det är många parametrar som måste stämma hela tiden. Vi kycklingbönder startar om från noll, sex till nio gånger per år. Det är få branscher som gör det. Om ens någon. Vi arbetar med levande djur. Alla är olika individer som ska må bra. Samtidigt ska vi leverera gentemot strikta mål på en mycket exakt tidsplan.
 – Detta är en underbar utmaning och vi har en fantastisk bransch att arbeta i.

Men återigen: Vad har du lärt dig?
– Så vad har jag lärt mig? Man får aldrig slappna av oavsett vilken dag på året det är. Moderna stallar är självklart bra men det handlar mindre om vilken automatik du använder eller hur nya dina stallar är. Det står och faller med tiden du tillbringar i stallet och ditt management. Djurskötartiden samt kvalitetsaspekterna som du levererar under den tiden, säger Henning Trozelli.

Sven Secher
Publicerat i Fjäderfä nr 10-2019

Utskriftsvänlig sida